andreastidsfordriv

Jag låter mig inspireras av orden från en man vars tunga är tre gånger äldre än min, som om jag visste någonting om livet. Men jag lär mig, jag lär mig med ögon stora likt de på ett nyfött barn. Jag suger in lugnet och låter intrycken falla ner till avgrunden av mitt sinne där de lagras och bär mig när jag strövar ovanför stjärnorna planlöst mot det okända. Andas ut. Världen som jag tidigare har uppfattat som en kuliss har fått en ny innebörd, dess statister känns inte längre lika genomskinliga. Och jag tackar den store dramatikern för de antagonister han har försett mig med, då de har format mig till denna komplexa individ som jag har lärt mig att bemästra.