andreastidsfordriv

Efter att ha varit på dekis i vad som känns som en halv evighet känner mig som helt ny människa idag.

Jag har alltid fått höra att en positiv inställning till saker och ting förändrar ens liv till det bättre men jag har aldrig tagit det till mig innan, antar att det krävdes en tripp ner till den allra bittraste botten innan jag började tänka i nya banor.

Jag tackar först och främst min stora kärlek för min nyfunna livsglädje. Dels för henns tålamod under tuffa perioder i mitt liv och dels för att hon tog tag i mig igår. Efter att jag gått ner mig fullständigt uppmanade hon mig till att sluta tycka synd om mig själv och istället försöka se positivt på allt och manipulera hjärnan att må bra vilket tillslut skulle få mig att verkligen må bra.

Igenom hela vårt förhållande har hon predikat om detta och hon är själv ett levande exempel på att det faktiskt funkar, hur löjligt det än låter. Och igår tog jag verkligen till mig det tankesättet och idag är jag lättad och strålande glad, nästan extatisk. Vilket har varit ett sällsynt fenomen i min tidigare tillvaro.

Av en ren händelse så var det föreläsning idag på Folkuniversitet där en Kay Pollak-inspirerad Fredrik Ekdala pratade om i princip samma saker som min respektive hade pratat med mig om kvällen innan.

I två timmar talade han om olika sätt man kunde intala sig själv att vara glad och positiv trots livets alla motgångar och hur man på bästa sätt ska bemöta andra männsikor för att sprida bra harmoni i sin tillvaro.

Allt detta sög jag åt mig på samma sätt som ett barn plockar upp nya svordomar på dagis eller som osäkra gymnasietjejer tar till sig skvaller och skitsnack.

Det få som verkligen känner mig vet att jag ofta predikar om livskvalité och allt som har med det att göra.

Livskvalité är lika med frihet för mig. Friheten som kommer med ett inte allt för krävande jobb och pengar att röra sig med, många sköna människor i min närhet och en speciell tjej att dela livet med. Friheten att bara kunna vara och njuta av världen som ligger framför mina fötter.

Men jag har aldrig innan stannat upp och funderat på om jag faktiskt känner mig fri i mig själv, jag har alltid förlitat mig på att männsikor som står mig nära ska hjälpa mig att hitta rätt i livet istället för att försöka jobba med mig själv och schasa bort de demoner som har jagat mig så länge nu.

Därför är jag så glad över att äntligen inse att sålånge jag kämpar med att känna mig lycklig och att försöka tänka positivt när smällarna kommer så kommer alla andra bitar falla på plats.

Jag tror verkligen på detta och har bestämt mig för att satsa fullt ut på det, idag har jag beställt kay Pollaks bok "Att välja glädje" och Henrik Fexéus "Konsten att läsa tankar" och "När du gör som jag vill" för att verkligen dyka in i ämnet på riktigt.

Man har mer kontroll över sig själv än vad man tror! Om du vill vara lycklig så finns det inte någon eller något som kan hindra dig, mer än dig själv.