andreastidsfordriv

Vad i Jesu namn har julstämningen tagit vägen? När man var liten och oviss om den bittre svenskens mentalitet var det en magisk högtid som inte kunde mäta sig med något annat - ja kanske födelsedagar då. Innan kunde man räkna ner dagarna flera månader innan och  ligga sömnlös dan för dan alldeles spänd av förväntan inför den stora dagen. Nu hade jag inte ens koll på vilken dag det var, fick för mig att det var på torsdagen och stod fast vid det ända till i måndags. Magin har försvunnit helt, det är inte förrens Kalle Anka börjar vid kl15 som man börjar känna en liten gnutta spänning i luften men när väl julmaten hunnit sätta sig och Tomten avverkat julklappsutdelningen så återgår allt till det normala och det känns som vilken dag som helst.  En bidragande faktor till varför just detta årets julafton varit speciellt misslyckad är att det finns en barnhatare ibland oss här i Kalmar, en man som är så bitter att det bränner till i själen på honom när han hör det gälla ljudet av barnaskratt. "Jävla ungjävel" och "idiotjävel" är uttryck som han smidigt har slängt ur sig ett x antal gånger till mina småbröder Linus, 7 och Markus, 3. Helt okej verkar alla andra tycka men själv håller jag på att gå i taket. Tur att man åker hem tidigt imorgon, om vädergudarna tillåter vill säga.  Till råga på allt känner jag mig sjukligt tom och ensam då en viktig person i mitt liv bestämt sig för att sluta bry sig om mig och det faktum att jag är nere i skiten just nu och det är inte riktigt ett bra tillfälle för det just nu. Kärlek!